Så här blev min version av första veckans övning. Hur blev din?
Dagen efter min åttonde födelsedag, sa pappa att jag nog kunde gå till skolan på måndagen ändå. Själv undrade jag om han blivit skvatt galen.
Var det inte illa nog att jag missat mitt eget födelsedagskalas och alla presenter p.g.a. den här förbaskade mässlingen. Skulle jag behöva gå till skolan också, så snart? Var tog världens alla sympatier vägen egentligen! För inte är det lätt att precis ha fyllt 8 år, tvingats avstå från kalaset och paketen och fått nöja sig med en påse maränger som någon klasskamrats envisa mamma (tack och lov) hade bestämt sig för att komma förbi med trots sjukdomslarm och smittohot.
Jag försökte blänga surt på min far ytterligare en gång, för att han överhuvudtaget tänkt en så dum tanke, men utan någon större framgång. Han hade redan gått. Kvar var bara jag, med sockerkladdiga fingrar. Nerbäddad i soffan, full av marängsmulor och surt bläddrande i en Bamsetidning jag redan läst både framlänges, baklänges och flera gånger om.
