Vecka 3

Lite ont om rekommendationer, men kommer ni på några under tiden så var inte rädd att hojta om dem då. Det kommer trots allt fortfarande vara svårare att lära sig italienska utan att lyssna på någon som redan talar det så att säga.

Den tredje veckan kopplar tillbaka till den första övningen och målet, förhoppningen och tanken bakom den, visar sig vara att beröra. På något vis få läsaren att “känna” något, undra något, reagera på något utifrån det han eller hon just läst. Kanske bli nyfiken på det som än så länge inte berättats men som meningen i sin utformning ändå antyder och skvallrar om.

Efter tisdagens #realeaseparty där Christina Stielli stoltserar med sin roman blev hela tanken kring det här så mycket mer begriplig. De som inte var där av någon eller annan orsak missade något stort och insiktsfullt. De tal som hölls var både inspirerande och glädjande, samtidigt som ingen av de som redan skrivit en roman eller arbetar på förlag på något vis romantiserade processen. Det var skönt att höra. Det ger en bild av det hela som många drömmare säkert inte har. Det som lyftes var framför allt att skriva något som verkligen berör. Något som fångar, lockar till skratt, tårar, irritation vad som helst men faktiskt berör läsaren så till den grad att det känns. Det ska kännas att läsa, på ett sätt som Christina varit ytterst medveten om när hon skrivit. Hennes egna ord för just det här är talande nog;

Jag vill att man ska slukas så till den grad att man går in i Östermalmsdamer.

Så frågan är helt enkelt. Har jag något att säga, något att berätta som tar så mycket energi i anspråk att mina läsare kan känna av det – rent fysiskt. Just idag kan jag erkänna att jag inte är helt säker, men samtidigt är jag inte säker på om det beror på att det övriga vardagsbruset tagit sig en högre och starkare ton än tidigare. Facit ligger i tiden, den som ännu inte passerat.

Det leder oss samtidigt vidare till projektets andra övning. Den som helt plötsligt blev något klurigare än den kändes när jag lade upp idén och hade en hyfsat tydlig bild av vart jag var på väg. Nu gäller det att sätta ord på och besvara frågan VARFÖR. Varför vill jag skriva en roman? Inte varför vill jag vara författare, varför vill jag skriva utan väldigt precist “Varför just en roman?”

Övning 2

Så nu gäller det. I klartext. Avsluta meningen. Undvik lockelsen att vara ordvitsig eller spela clown i svaret. Sitt i ett stillsamt, tyst utrymme en stund. Blunda. Andas lugnt. Tänk efter. Känn efter. Var så enkel, öppen och ärlig mot dig själv du bara kan. Finn svaret. Avsluta meningen.

“Jag vill skriva en roman för att… “